Tänk er att man låser in en levande katt i en låda så att den inte längre syns. Tänk er vidare att denna låda är försedd med en apparat innehållande en – och endast en – radioaktiv atom av ett ämne med halveringstiden en timme (eller någon annan hanterbar tidsrymd). Tänk er sedan att om – men endast om – denna atom sönderfaller utlöses en manick som med en hammare slår sönder en flaska med gift vilket gör att katten dör.

Antag nu att vi låser in katten i lådan och väntar en timme (en halveringstid). Är katten nu vid liv eller inte? (Nej, aja baja, inte öppna och glutta!)

Hade katten varit en kvantpartikel hade svaret blivit ”bådadera”. Ända tills vi öppnar dörren till lådan och tittar efter. Då är katten död eller levande.

Vad är nu syftet med detta bisarra tankeexperiment signerat den österrikiska fysikern Erwin Schrödinger? Jo, att visa det absurda i att en kvantpartikel faktiskt kan befinna sig i två tillstånd samtidigt. Ända tills vi tittar efter. Först då bestämmer sig partikeln för vilket av tillstånden den ska anta.