”… ännu mycket längre än varje synsinne …” (- med storslagen – och grymt poetisk – kommentar till ”världens vara eller ej..” av M. Heidegger

”… sträcker sig vårt tänkande, som kan syssla med det oändliga självt. Det är därför som televisionen … kan kombinera vårt fjärrsinne, synen, med vårt tänkande. Genom synsinnet förs vi omärkligt bortom detta självt, vilket också ligger bakom televisionens ofta kritiserade förmåga till manipulation. … Sinnet finns inte inuti vår kropp … Traditionellt tänker vi oss vår plats i världsalltet så att vi befinner oss i ett slags gigantisk rumtidsbehållare, vars omfattning vi numera kan bestämma genom ljusförhållanden, annan strålning på osynliga våglängder och inte minst tankeexperiment.  … som Einsteins berömda tankeexperiment. … När vi upptäcker komplexa fakta genom ett tankeexperiment använder vi oss av vårt tankesinne, som liksom alla andra sinnen är sanningsförmöget och kan mista sig.

… våra sinnen virtuellt sträcker sig ut i universums yttersta hörn och ner till de flyktigaste händelser i mikrokosmos. Så snart vi inser detta kan vi avvisa tanken att vi bara skulle vara myror i ett tomrum.”

… En film kan vi nämligen se även när den gestaltande personen inte längre existerar. En film i radikal mening en ”show om ingenting”, en iscensättning av en mångfald tolkningsmöjligheter, bortom den fixa idén att det skulle finnas en enda värld …

– ur boken ”Varför världen inte finns” av Markus Gabriel, Norstedts 2015 översättning: Jim Jakobsson

 Ps.  ”Theaters” – I’m a habitual self-interlocutor. Around the time I started photographing at the Natural History Museum, one evening I had a near-hallucinatory vision. The question-and-answer session that led up to this vision went something like this: Suppose you shoot a whole movie in a single frame? And the answer: You get a shining screen. Immediately Isprang into action, experimenting toward realizing this vision. Dressed up as a tourist, I walked into a cheap cinema in the East Village with a large-format camera. As soon asthe movie started, I fixed the shutter at a wide-open aperture, and two hours later when the movie finished, I clicked the shutter closed. That evening, I developed the film, and the vision exploded behind my eyes. – Hiroshi Sugimoto”

Csontváry_Kosztka,_Tivadar_-_Ruins_of_the_Greek_Theatre_at_Taormina_-_Google_Art_Project
Csontváry Kosztka, Tivadar – Ruins of the Greek Theatre at Taormina, oil on canvas, 1904-5

 

( Nu har jag läst färdig boken”Varför världen inte finns”…. – Stor tack för sann inspiration!!! ”Varför världen inte finns” är väl en medvetet felställt fråga?, i humoristisk provokationssyfte? (”säljande titel”?…), gissar jag mig till, om man talar om ”mening” av en specifik upplevelse som pågår i ”ett dynamiskt exploderande nyflöde”. – Lika orimligt statiskt ”påstående”, som att försöka formulera något sådant: ”att någons soltorkade tankar väger si och så mycket lättare nu när tidsandan dunstat bort ur dem; dessa tankar ligger nu välförpackade i välvilja och är lagda i en nedärvt, men fiktivt syskrin av en lika fiktiv person som t. ex. ”Penelope” eller varför inte ”Indra”, om man nu vill promenera ännu mera österut i fantasin för den delen… – Vågar man sig på en motprovokation: Är det inte den”mening” som ”framträder” i en rådande medvetandestund / ”meningsfält”, är just ”alltets”, det där s. k. ”pågåendet”-s förnimbara ansikte, alltså ”själva medvetandet”..?.. – Och således skulle man lika gärna kunna titulera detta ”ansikte” som ”den just då rådande speglingen av den föränderliga, ”stora vida” Världen..?..  – red. anm.)

IMG_3197
https://www.youtube.com/watch?v=6JhE620JqXs

” … ett byggnadsverk, ett grekisk tempel, avbildar inget. Det står helt enkelt där mitt i den av klippor uppbrutna dalgången. Byggnadsverket omsluter gudens gestalt och låter den i i detta förborgade träda ut genom den öppna pelarhallen och in i det heliga området. Genom templet närvarar guden i templet. Gudens närvarande är i sig utbredningen och avgränsningen av detta område såsom heligt. Templet och dess område flyter emellertid inte ut i det obestämda. Tempelverket är det som först fogar och runt sig samlar enheter av de banor och relationer i vilka födelse och död, olycka och välsignelse, seger och smälek, ståndaktighet och förfall – låter människoväsendet vinna gestalten hos sitt skick. Den rådande vidden hos dessa öppna relationer är detta historiska folks värld. …

… Stående där vilar byggnadsverket på klippgrunden. …. Stenens glans och ljus, som till synes bara beror på solens nåd, är vad som först får dagens ljus, himlens vidd och nattens dunkel att lysa fram. Den trygga resligheten gör luftens osynliga rymd synlig. Det orubbade hos verket står mot havets vågors spel och låter deras dån framträda ur sin vila. … Detta utträde och denna uppgång, … kallade grekerna tidigt för fysis. Fysis lyser samtidigt upp det på och i vilket människan grundar sitt boende. Vi kallar det jorden. … Jorden är det in i vilket uppåtstigandet bärgar tillbaka allt uppåtstigande som ett sådandt. I uppåtstigandet närvarar jorden som det bärgande. … I sitt stående där är det templet som först ger tingen deras anlete och människorna en utsikt mot sig själva. Denna sikt förblir öppen så länge som verket är ett verk, så länge som guden inte flytt ur det. … Det samma gäller språkverket. … Värld är inte blotta ansamlingen av förhandenvarande uppräkneliga eller oräkneliga, bekanta eller obekanta ting. Värld är inte heller en endast inbillad ram som föreställs utöver summan av det förhandenvarande. Värld värdar och är mer varande är det gripbara och förnimbara vari vi tror oss vara hemmastadda. Värld är aldrig ett föremål(*) som står framför oss och kan åskådas.  (* – Eller kanske just endast alltid det värld är och aldrig något annat i det fördolda…!!?… Men likväl ”icke-föremålslig”…. -red. anm.) Värld är det alltid icke-förmålsliga som vi är underkastade så länge som banorna av födelse och död, av välsignelse och fördömelse, ryckt oss hän i varat. …

… Men uppställandet av en värld är bara ett av de väsensdrag som ska nämnas i verkets verkvaro. Det andra tillhörande väsensdraget ska vi på samma sätt försöka synliggöra utifrån det som finns i verkets förgrund.” (- Men det får ske i ett senare blogginlägg!… -red. anm.)

ur ”Kontsverkets ursprung av Martin Heidegger, Daidalos 1987, 2005,

översättning Sven-Olov Wallenstein

87_pompeii_9407
pompeii, fresco

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s