http://sweepingzen.com/nanchuan-kills-a-cat/Sommaren 2009 berättade min Vän och mycket inspirerande konstnärskollega just här någonstans uppe på Änggårdens höjder, utanför Botaniska, att efter alla försök till behandlingar (kirurgi, bestrålning etc.) förblev han obotlig sjuk och kunde endast vänta på slutet (som inträffade också ca 4 månader senare). Jag försökte trösta honom då och ”släta över” allvaret… Men han avbröt mig bryskt med en nästan munter adjö-klapp på vår vänskaps axel att ”Det är ingen idé att låtsas om saken, så är det bara!”… – Sedan travade vi ”lite glada av lättnad” av att ”det som behövde sägas är sagd nu” och lite snurrigt (han av halvblindhet o jag av förvirring av att inte kunna säga något vettigt) vidare bland klippor och branta, grus-hala sluttningar . Det var vårt sista samtal: Senare under hösten uppe på Sahlgrenska sjukhuset var ord inte längre användbara redskap. Idag råkade jag komma förbi här efter många års frånvaro och hittade till min häpnad dessa ”nästan-fräscha” sulor kastade i eldstaden (- vem är det som kommer på tanken att kasta sina sulor just här uppe!??..) och då tänkte jag på historien om ”Nan Chuans katt av ögonblick”, just den berättelsen som du hittar här ovan (under övre bilden).https://www.youtube.com/watch?v=RolUoqR5jgw
Lindholmens Konstskola 