https://www.youtube.com/watch?v=Ba58cWjoRqI ”… – allt vore i sin ordning om vi visste vad förnuftet är för något. – Fast det vet vi väl? – sade Noonan förvånat. – Kan ni tänka er att det vet vi inte. Man brukar utgå från en högst banal definition: Förnuftet är den egenskap hos människan som skiljer hennes beteende från djurens. Det påminner om försöket att skilja hussen från hunden, … … Till exempel: Förnuftet är en levande varelses förmåga att utföra icke ändamålsenliga och onaturliga handlingar. – Ja, det stämmer på oss, instämde Nooman. – Tyvärr. Eller ta denna difinition/hypotes: Förnuftet är en komplex instinkt som ännu inte har funnit sin form. Då menar man att instinktivt beteende alltid är ändamålsenligt och naturligt. Om en milljon år har instinkten funnit sin form och då har vi slutat begå misstag … … Och då, om något förändras i Universum, dör vi ut – och just för att vi har förlorat förmågan att begå misstag, det vill säga pröva olika lösningar som den rigida koden inte hade förutsett. – Ni får allt att låta så…, förnedrande. – För all del, det finns en annan definition – mycket upphöjd och ädel: Förnuftet är förmågan att exploatera den omgivande världens energi utan att förstöra samma värld. Noonan rynkade på pannan och ruskade på huvudet. – Nej, sade han. – Den går till överdrift… Det stämmer inte på oss… Men vad säger ni om tanken att människan, till skillnad från djuren, är en varelse som känner ett obetvingligt behov av kunskap? Jag har läst det någonstans. – Jag också, sade Valentin. – Problemet är bara att människan, i varje fall massmänniskan, så lätt övervinner detta sitt behov av kunskap. … Det finns ett behov att förstå, men för det krävs det ingen kunskap. Hypotesen om Gud, till exempel, gör det möjligt att förstå absolut allting, samtidigt som man inte vet någonting alls… – Vänta, sade Noonan. En människa möter en utomjording. Hur kan de veta att de båda är förnuftiga? – Ingen aning, sade Valentin glatt. Allt jag har läst i ämnet slutar i en cirkelresonemang. Om de kan upprätta kontakt så är de förnuftiga. Och vice versa: om de är förnuftiga så kan de upprätta kontakt. Och generellt: Om en utomjording har äran att ha en mänsklig psykologi så är den förnuftig. … – Förbaskat också, sade Noonan. Och jag som trodde att ni hade koll på era saker… – Också en apa kan ha koll på sina saker, påpekade Valentin.” – ur ”Picknick vid vägkanten” av Arkadij & Boris Strugatskij, 1972, översättning Ola Wallin, Ersatz, 2019” Om ni så vill, sade Valentin. Föreställ er en picknick… Noonan hajade till. – Vad sade ni? – En picknick. Förställ er en skog, en by, en äng. Från byn kör en bil ut på ängen, ur bilen kliver det ut ungdomar med flaskor, matkorgar, radioapparater, filmkameror… De tänder eld, reser tält, spelar musik. Och nästa morgon åker de därifrån. Djuren, fåglarna och insekterna som hela natten iakttagit skeendet med fasa kryper fram ur sina hålor. Och vad får de se? På gräset har det spillts olja, runnit ut bensin, kastats gamla tändstift och oljefilter. På marken ligger kläder och skräpar, trasiga lampor, någon har tappat sin skiftnyckel. Från stänkskärmarna har det fallit av lera som fastnade vid någon okänd kärr… Och naturligtvis spåren efter lägerelden, äppelskrottarna, karamellpapperen, konservburkarna, tomflaskorna, någons näsduk, någons fickkniv, sönderrivna tidningar, småmynt, vissna blommor från andra ängar…” -ur ”Picknick vid vägkanten” av Arkadij & Boris Strugatskij, 1972, översättning Ola Wallin, Ersatz, 2019” – Jag har förstått, sade Nooman. – En picknick vid vägkanten. – Precis. En picknick vid kanten av en kosmisk väg. … … Fan ta er forskare! Var har ni fått ert människoförakt ifrån? Varför förringar ni hela tiden människan? – Sakta i backarna, sade Valentin. Hör på. – Ni frågar: vari ligger människans storhet? – citerade han. – I det att hon skapat en andra natur? Att hon har satt nästan kosmiska krafter i rörelse? Att hon på kort tid erövrat hela planeten och öppnat ett fönster mot Universum? Nej! Människans storhet ligger i det faktum att hon trots allt detta har överlevt och tänker fortsätta överleva. … – Bli inte ledsen nu, sade Valentin vänligt. ”Picknicken” är u bara min hypotes.” -ur ”Picknick vid vägkanten” av Arkadij & Boris Strugatskij, 1972, översättning Ola Wallin, Ersatz, 2019”Jag är ett djur, du ser väl att jag är ett djur. Jag har inga ord, de lärde mig inga ord, jag kan inte tänka, de jävlarna lät mig inte lära mig att tänka. Men om du nu är så… allsmäktig, allenarådande, allvetande… ta då reda på det! Titta in i min själ, jag vet – där finns allt du behöver. Det måste finnas. För jag sålde aldrig min själ till någon! Den är min, en människas! Dra själv fram ur mig det jag vill ha, jag kan ju omöjligtvis vilja något ont…! Förbannat också, men jag kommer faktiskt inte på något annat än hans ord: LYCKA ÅT ALLA, TILL SKÄNKS, OCH MÅ INGEN GÅ HÄRIFRÅN BESVIKEN!” -ur ”Picknick vid vägkanten” av Arkadij & Boris Strugatskij, 1972, översättning Ola Wallin, Ersatz, 2019
Lindholmens Konstskola 