Zom, zom: Zimm!* (= *Ljusfärdsvila längst Zenon’s pil i eget skräddarsytt hjärterum; mera exakt: Sköldpaddan teg 299 792 458 m/s på nolltid!!! på en vanlig onsdag som denna fina dag.
… ”Vem är det?”
Rösten i andra änden låter misstänksam.
Det är din gammelfaster.
”Det är jag!”
”Jaså. Hej kära du! Hur är det med dig? Mår du bättre nu?”
”Bättre? Jag mår fantastiskt bra!” utropar du.
”Det var roligt att höra. Har det hänt någonting särskilt?”
”Jag har rest och lärt mig om universum och… jo jag vet att det låter fånigt, men jag kan skapa och vidareutveckla ett sådant universum som vårt bara genom att använda min fantasi. Så här måste det kännas att vara en gud.”
Din gammelfaster är tyst en bra stund.
”Jag förstår”, säger hon sedan.
”Vad är det du förstår?” frågar du och undrar varför hon inte alls låter lika glad som du.
”Ingenting, ingenting, kära du. Det är bara det att — jag har ju hört det här förut.”
”Har du?”
”Människor tycker om att leka gudar, inte sant? Kommer du ihåg mina vänner, Kati och Gabi?”
”Det gör jag inte, men lyssna, vad jag försöker —”
”Låt mig prata färdig kära du. Jo, Kati och Gabi och jag var på bågskyttebanan förra helgen. Kati och Gabi är väldigt förtjusta i att skjuta pil, och de lärde mig en sak: om man bara har en något så när bra uppfattning om hur vår värld fungerar så verkar som att man kan veta precis var en pil ska träffa ifall man vet hur och varifrån den skjuts iväg. Är det inte spännande?”
”Visst faster lilla, det är ballistik, det är Newtons lag.”
”Jaså? Det var ju skönt att veta. Kan man tillämpa det på hela universum också?”
”Vad?”
”Har du någonting att utgå ifrån, eller börja med? Har du någonting som du kan tillämpa din ballistik på, eller vad det nu är för naturlagar som du tydligen har hittat?”
”…Något slags villkor, menar du?”
”Inte vet jag. Ska jag be Kati och Gabi att ringa till dig så kan du prata med dem om det? De är väldigt bra på sådana saker.”
”Nej, nej! Det behövs inte alls…”
”Då gör jag inte det. Ringer du mig igen när du har hittat ditt initialvillkor?”
”Jag… Det ska jag göra, det lovar jag.”
”Tack för att du ringde, kära du. Du är så rar. Adjö med dig nu!”
Och så lägger hon på luren. ”
, – ur ”The Universe in Your Hand, 2015 av Christophe Galfard, svenska utgåva: ”Universum i din hand” Volante förlag 2016, översättning: Ulrika Junker Miranda
Nya rum rivs fram ur tomrum: Konstrummets första fysiska hem håller på att förvandlas till en för oss betydelsefull initial, (- vad nu en sån där s.k. ”initial” består av*..?.. – Vita bönor i tomatsås! – *Svar: Troligen inte det.) – I stället för ”konstrum” kommer det att resa sig ”konstigare” (mätt i måttet ”höga-höjder”) rum här på ”Mammas gamla gata”. Men det konstigaste är att själva Lindholmens Konstrum som idé konstrar sig fram som vanligt sedan sex år tillbaka bara lite närmare Götaälvens vattenflöde (i Träverkstaden), därmed kan vi fortfarande lyxa oss med att kunna välkomna er Alla till Måndagskrokin kl 17 30!
Sumeru av onsdagsljus på 80 000! yojanas höga höjder
Post-Sportlovs måndag = La Primaveras in(-)spring!(-)ande! – Amen!
"Lindholmens Konstskola" - Ett interaktivt konstprojekt 