”… ser jag en vattenflaska på mitt skrivbord. Den framträder mot bakgrund av skrivbordet, vars andra föremål är diffust närvarande när jag betraktar vattenflaskan. Men bakgrunden visar sig aldrig oförtäckt. För om jag koncentrerar mig på vattenflaskans bakgrund (skrivbordet), finns det plötsligt en annan bakgrund – till exempel mitt arbetsrum – som skyms av den nya förgrunden.

… Det ligger därför ett visst djupsinne i de gamla romarnas införande av ordet ”existens”, som ju betyder ”träda fram”. Allt som existerar framträder mot en bakgrund som själv aldrig kan framträda, utan i bästa fall förvandlas till en ny förgrund när man vänder uppmärksamheten mot den.

… I sina teoretiska texter, särskilt i Suprematismen – den föremålslösa världen, är Malevitj tydlig med att vi måste ta ett steg till. Vi kan inte nöja oss med växelspelet mellan förgrund och bakgrund. Nästa steg är att inse att den värld vi rör oss i när vi betraktar konstverket, alltså den svarta kvadraten på vit botten, (en av Kazimir Malevitj vid det här laget legendariska målningar har författaren i åtanken här /red.anm.), är den bakgrund som konstverket självt framträder mot.

… Detta är en värld som vi blundar för när vi betraktar konstverket. På så sätt är det faktiskt inte konstverket som blir föremålslöst, som man kunde tro när man talar om ”abstrakt konst”, utan den värld vi som konstbetraktare befinner oss i. … Detta tömmande av världen betraktar Malevitj som en viktig effekt av sitt måleri … att det skenbart föremålslösa verket är ett verk om föremålsligheten som sådan, den som ställer sig mellan oss och världen.

”Allt detta händer eftersom världen är obekant för människan. Om människan förstod sig  på världen skulle inget av detta finnas, och människan skulle inte behöva bilda sig någon föreställning om världen. Vi bemödar oss hela tiden om att bestämma det obekanta och forma varje framträdande till ett begripligt ”något”, medan den sanna meningen ligger i motsatsen: allt ”intet” har upprest sig mot allt ”något”. Det som var ett ”intet” blir till ”allt”, och allt ”något” har förvandlats till ”intet” och förblir ”intet”. ” – Kazimir Malevitj, Suprematismus – Die gegenstandslose Welt, Köln 1962″

– ur boken ”Varför världen inte finns” av Markus Gabriel, Norstedts 2015

översättning: Jim Jakobsson