Varmt välkomna! – Och stort tack till Alla er!!! som har gjort gårdagens vernissage möjlig, vacker och varm!

Bild ~ ~ Peter Hefner ~ 1 kommentar

Living a circle - utställning av Peter Hefner 20 februari - 03 april 2016 Frölunda Kulturhus Teckningarna färdigskurna o emballerade i väntan på transport till utställningshallen Och den tömda ateljén. Äntligen ser man årsringarna som spår av tid på träskivorna igen, fast i stillbild... Nu ligger de femton arken onekligen upp- o nervänt golvade o får vila ut sig första natten i hallenMONADER MELLAN -några ord kring verket Living A Circle

Utställningen Living A Circle är formad som en försenad femtioårs-räkenskap. Var står jag idag, formad av ca 37 års vuxenblivande i Norden, Sverige och i synnerhet Göteborg, och av ca 19 års inledande barndom/tonår på ungerska landsbygden med några år i närheten av Budapest?

Om man blandar ett kryddmått arvsmassa med tre deciliter ”möte mellan människor” och stänker på rikligt med ”sociala samspel”, vad får vi då? Inget annat än oss själva, precis som vi är här och nu. Vi har bankats fram av ”smeden” och smedens bälg av orsak-och-verkan-hammarslag till någon som sitter här och skriver dessa tankar och till någon där, som läser dessa rader just nu.

Och vilka är dessa determinerande ödets smeder: Föräldrar? Släktingar? Offentliga personer av olika slag? Helt okända medmänniskor som vi möter varenda dag ute på lunchrasten? Eller historiska vingslag från förflutna tider, som lämnat svallvågor över Europa, i synnerhet Öst- och Västeuropa?

Själva kärnan – samspelet – har alltid varit i fokus i mitt konstnärliga arbete, vilken form jag än valt som konstnärligt uttryck: klassiskt illustrerande teckningar, installationer, videodokumenterade performance osv. Cirkelformen har återkommit i olika skepnader i min verksamhet genom åren.

Living A Circle är ingen regelrätt dokumentation längs en geometrisk cirkel, utan har snarare en poetisk-metaforisk karaktär, som konkret men framför allt känslomässigt tangerar Östeuropa på gränsen till Baltikum och passerar både Ruhrområdet och Danmark på västsidan för att återslutas till en helcirkel i Göteborg. Längs cirkeln hittar jag viktiga gestalter som mor, farfar, min styvfarmor och mina nära och kära, konstnärsvänner. Dagdrömda fantasifigurer, som skogshuldror och historiska allegorier över t ex fin-de-siècle. Historiska allegorier, som första världskrigets avgörande inverkan på mina morföräldrars livsöden, eller andra världskrigets konsekvenser som väsentligt förändrade min farfars och även min styvfarmors livsbanor i form av krigsplaceringar eller tvångsvistelser i arbetsläger av olika slag. – Peter Hefner

P1060606 P1060605 P1060603 P1060601 P1060599 P1060598 P1060597 P1060596 P1060595 P1060594 P1060593 P1060592 P1060590 P1060589 P1060588 P1060587 P1060586 P1060585 P1060584

 

Livstecken i form av ett fång februariljus från Rambergets ädla sluttningar

~ Peter Hefner ~ Lämna en kommentar

Folk har börjat undra var vi har tagit vägen… – Ja! – Det Stämmer: Nu är det slut på julstämningen här med… Helt enkelt har haft mycket annat att ordna med och därmed blev vår bloggsida lite eftersatt här… – men ej på utdöende… – än… – Låt oss stämma upp (i hand-i-hand-style..?..) till en högstämd sång för ljusets återkomst! https://www.youtube.com/watch?v=4hMT8TMEvUU

Ramberget 2016 02 04

Jullovsmatiné?

~ Peter Hefner ~ 1 kommentar

En och samma gång: En hyllning till David Lynch, en orädd poet som berättar om basala, dri(-ft)-vkrafter, på mäktiga strömmar flytande babeltornslika upp-och-nervända isberg,  drömtidsfrysta fyrverkerier, på nattens hav.

https://www.youtube.com/watch?v=GxKPBLjHAEA

Bonusbild, med bildtext:

Gårdagens Fullmåne påminner mig om att det är nästan exakt 36 år sedan att jag klev upp på natttåget i Budapest som början till min första egna (men rätt så ”långvariga”…) utlandsresa. En av mina Vänner som följde mig ända ut till perongen märkte, att trots en viss mängd vodka och varmtvin som extrakofta, såg jag rätt så vilsen och lite lagom skräckslagen ut… – Han ropade efter mig när tåget började rulla igång: ”Var inte rädd Peter!  Det finns ju alltid en del goda och för den delen även några onda människor på plats överallt: Så på det viset spelar det kanske inte sååå stor roll var du än hamnar  i världen!??” (Vi har inte träffats sedan dess, vet inte ens om han är vid liv idag??..)

Sedan rullade nattåget ut från den färglada, människogemenskapsignalerande storstadsbelysningen till lansbygdens timlångt-monotont förbisusande mörker ”i ogemenskap”… På morgonen vaknade jag på en främmande station i en storstad, där alla pratade på, ett för mig, obegripligt språk. (Den tiden kunde jag bara ungerska, några enkla ord från den obligatoriska skolryskan och några fåniga citat på latin från gymnasiet som t. ex. ”manus manum lavat”… -Inte så praktisk om man nu vill bara köpa tändstickor i en Kiosk i ett främmande land….)

Och nu, kommunicerar jag bekvämast med min egen Dotter på samma nordiska språk som jag råkade först lägga märke till som ”ett ovanligt exotisk dialekt av det indoeuropeiska språkfamiljen” i en lång och suggestiv monolog av skådespelaren Anders Ek i rollen som ”Familjens vän och präst”(..?) i Ingmar Bergmans film ”Viskningar och Rop” på mitten(..?) på sjuttiotalet under en ”Bergmanfilmsvecka” i Budapest.

Fullmåne 2015 12 26
https://www.youtube.com/watch?v=iu-3ZHOQll0

 

Tack för er Alla som hjälpt mig att segla igenom höstens alla intrikata överraskningar i form av utmaningar: ”I motstånd vi växer!” – Kliché? – Ja! – Men så länge man får chansen att envisas med att dra till med sådana putslustiga klischéer, är det väl inte helt tokigt!?… Allt gott nu och ”redaktionskommitén” hoppas på ett plingande-klingande återseende i tidstindrandet!!!

~ Peter Hefner ~ Lämna en kommentar
image1
https://www.youtube.com/watch?v=f1SUc9shTq0

image2-1 IMG_4324 IMG_4329 IMG_4330 P1050987 P1050988 P1050991 P1050992 P1050994 P1050995 P1050996 P1050997 P1050998 P1050999 P1060001 P1060002 P1060003 P1060004 P1060005 P1060006 P1060008